JÄMTLANDSTRIANGELN MED FAMILJEN
I början av året frågade min fru mig vad jag önskade mig i 50-årspresent. Hon hade lite planer på en resa till Norge men det var inte helt enkelt att planera en resa utan att diskutera det med mig först, med tanke på semester osv. Men efter lite funderande kom jag på vad jag verkligen önskade mig, att familjen skulle vandra Jämtlandstriangeln!
Så efter att ha förklarat att vi kunde bo på fjällstationerna och inte behövde tälta ute i det fria, så bokade vi till slut boende på Sylarna och Blåhammaren i augusti. Skoj!
STORMEN HANS Dagarna innan avfärd till Storulvån var riktigt jobbiga. Stormen Hans hade nämligen dragit in över Sverige och polisen i Jämtland uppmanade alla fjällvandrare att hålla sig hemma.
Men efter en massa samtal med fjällstationer, hunddagis och övervägande lyckades vi till slut skjuta upp våra boenden en dag och vi kunde där med slippa det värsta ovädret den första dagen.
Så vi kom iväg på torsdagen och vandrade mot Blåhammaren. Mörka moln tornade upp sig i bakgrunden men vi klarade oss i stort sett helt utan regn. Den här etappen är nog min favorit med sitt dramatiska landskap och bäckar som avlöser varandra.
BLÅHAMMAREN Efter att ha vadat över Ulvåtjärn och vandrat 16 km var vi äntligen framme vid Blåhammarens fjällstation. Stationen var helt fullbokad när vi kom och vi checkade in på vårt enkla men trevliga lilla rum. Jag och Vera vandrade upp på toppen ovanför stationen och fick en fin vy över bergen.
TRERÄTTERS Innan middagen bastade vi i fjällens kanske finaste bastu, med ett stort runt fönster och en storslagen utsikt över bergen. Till kvällen blev det trerätters middag med en massa goda lokala råvaror.
Restaurangen har ett rykte om sig att servera mat i världsklass. Riktigt så bra var det nog inte men det var helt ok och restaurangen är supermysig. Man delar också bord med andra sällskap vilket var trevligt.
BLÖTT VÄRRE Det kraftiga regnet dagarna innan gjorde det bitvis väldigt blött, och många spänger låg under vatten. Men vi höll oss torra och varma till trots. Tur att man hade smort in kängorna ordentligt.
Halvvägs till Sylarna ligger vindskyddet i Enkälen, där vi åt våra lunchmackor och drack blåbärssoppa.
Efter ytterliggare några timmar nådde vi till slut sista stigningen upp mot Sylarnas fjällstation. Nu var man rätt mör i benen och man såg fram emot en kall öl och en varm bastu. Sylmassivet var mäktigt med sina spetsiga toppar och glaciären i bakgrunden.
GRYTMÅL Till skillnad från Blåhammarens fjällstation så är Sylarnas station lite större och modernare. De serverar maten ur grytor på borden vilket är ett trevligt koncept tycker jag. Det fanns även en massa andra ekologiska godsaker att ta för sig av, som t ex korv gjord på rökt renkött m m.
NEDLÄGGNING Både Blåhammarens och Sylarnas fjällstationer känns väldigt miljömedvetna, även om man förstås kan diskutera att dagligen flyga in mat och tvätt med helikopter. Men tyvärr har det nyligen beslutats att restaurangerna på fjällstationerna ska läggas ner inom några år och antalet besökare ska begränsas, så vi hade tur som kunde genomföra vår vandring i år. Men förhoppningsvis har det ett gott syfte och leder till något gott.
SISTA DAGEN Den sista etappen tillbaka till Storulvån gick fort. Det är ju ofta så när man vet att man är på väg hem och man njuter inte riktigt på samma sätt som om man skulle stannat ute en natt till. Men det blev en fin etapp som mestadels gick utför.
Det blev en vandring som jag kommer leva på länge och jag tror alla i familjen tyckte det var en riktigt härlig upplevelse. Inga skavsår fick vi heller. Stort tack Molly för en fantastisk present! Nästa gång får vi tälta!
